Rådjur I Regnet

Minnesluckorna i helgen, den strulande tekniken, promenaden i reservatet, 10 minuter av Woody Allen-dokumentären, halva Biggie-dokumentären, den plötsliga blåsten och samtalen som aldrig spelas in. Det är måndag och det är klart vi borde jobba men solen skiner och barnen behöver äta.

Idag minns vi det stora nobelbråket mellan Pascal och Kristian: Äntligen är nobeldagen här! Då kommer de båda vännerna verkligen på kant med varandra, både i tal och skrift! Är det fel eller rätt av Svenska Akademien att ge Olga Tokarczuk priset? Är det fel eller rätt att Jonas Sjöstedt får komma på middagen? Är det fel eller rätt av Richard Jomshof att tacka ja till Göteborgs universitets inbjudan? Och varför har Hédi Fried svikit Ulf Kristersson? Skiljs Kristian och Pascal som ovänner? ÄR HELA PODCASTEN I FARA!?

Vi söker pengar, vi söker stöd, vi söker tröst. Vi söker förskoleplatser vi inte vill ha och tackar nej till de vi får. Vi söker våra förbund, vi söker våra förlag, vi söker uppdrag, vi söker böcker på svenska men får bara böcker på engelska. Vi söker handsfreelurar som vi inte hörs i, vi söker kaféer som vi inte hittar. Vi söker de feberfria barnen, vi söker de fullsatta födelsedagsfesterna.

Elin är sur för att hon får inte gå på ICA och handla. Kristian är sur för att han har fått skäll på tunnelbanan. Elin är sur för att tredje vågen är här och Kristian är sur för att frisören tar två timmar på sig att klippa och färga. Finns det inget att glädjas över? Jo, solen och våren kanske men det ska ju bli kallt igen imorgon. Så tråååkigt.

Elin hälsar på Kristian och säger: Det finns inga kulturarbetare i Sundbyberg, det finns inga snygga människor på Feministisk scenkonstsamling, vissa kulturarbetare säger inte att de är kulturarbetare och vissa snygga människor säger att de inte är snygga, den porr som kommer upp på youtube är du skyldig till själv och all den grötis du sugit i dig genom livet samlas på den mörkaste plats i din kropp. Sen går Elin hem, hejdå.

Elin blev utslängd hela tiden från syslöjden för att hon var en störig tjej, Kristian blev aldrig utslängd från syslöjden trots sin ironiska rasism. Elin förstörde all julstämning i Kalmar, Kristian fick sin engelskalärare att gråta i Malmö. Men då var då och nu är nu, föräldraledigheten är över och blixtlåset i jackan ska lagas. Det är måndag, nu jävlar.

Vi minns gamla samtal mellan Kristian och Pascal, denna gång Pascals favoritavsnitt (tror vi): Vilken resa, vilket äventyr! Vem hade kunnat tro att det skulle rulla på så bra!? Men nu är dom framme. Och Pascal har lyssnat på Uffes sommarprat. Tänka sig! Och vad bra alla mår! Hurra!

Elin och Kristian möts på Olearys och utvärderar veckan, vill Elin verkligen fortsätta i den här podcasten, tillåter Kristian det, tillåter Pascal det?  Är det på Clubhouse det händer eller inte händer, är det där samtalet ska fortsätta eller är det där samtal går för att dö? Finns det ens ett svar, finns det ens ett samtal?

Barnen börjar gå för tidigt, barnen börjar prata för fort, barnen behöver någon som tyder deras läten, barnen vill att snön ska försvinna, barnen vill inte åka vagn längre, barnen byter lösenord, barnen behöver ingen hjälm, barnen kan sina fyra sista siffror men vet inte varför, barnen säljs till forskningen men forskningen har inga svar.

Elin har tagit sitt ansvar och lyssnat igenom Rådjur i regnets 728 avsnitt och har analysen klar.  

Badrummet är isolerat, handduken är över huvudet, barnet sover och telefonen är laddad. Det första samtalet mellan Kristian och Elin är här och dagen ligger öppen, rum för barn är bokat, tåget är bokat, hotellet är bokat och morgondagens tema är bokat! Nu kör vi.

Med anledning av att Pascal hade sitt sista samtal på en tid i den här podcasten lägger vi ut vårt allra första samtal, från 21 maj 2018. Ingressen var: Kristian pratar i handsfree på en flygbuss på väg till Lund i början så Pascal hör inte ett ord vad han säger. Pascal pratar om sin helg i Skåne som slutade på en färja till Helsingör och tillbaka. När Kristian dragit ut sin handsfree så pratar dom om flashbacktråden för några år sedan där Kristian beskylldes framför allt för att vara ful.

Det här är en svår ingress att skriva. Det är det sista samtalet mellan mig och Pascal, åtminstone på ett tag. Men det fina med det här samtalet var kanske mest att allt kändes som vanligt. Vi pratade om vem fan det är som busringer till Pascal och vi pratade om åren som varit med den här podcasten, vad vi lärt oss och vad vi minns. Vad som är skillnad på vår podcast och en teaterföreställning, vad för slags ansvar vi har när vi pratar så här. Hursomhelst, jag kommer sakna våra samtal, jag kommer sakna att trycka på rec-knappen. Men det är inte ett adjö för evigt, vi hörs snart igen. Eller hur? Och Rådjur i regnet fortsätter, i regn som i sol.

Kill your local podcaster.

Idag tar vi alla DNdebatter, alla zoomdiskussioner, alla facebooktrådar och alla netflixfilmer, vi tar all vår oro och ängslan och vårt åldrande och förståsigpåande och så bygger vi en enda stor snölykta av det, som kan värma oss dessa frusna vinterkvällar.

Vi tänker inte gå in i några konflikter, vi har nog med våra egna.

Äntligen reds det ut, vem som är Linda Bengtzing och vem som är Lena PH

Sanningen

Imorgon avslöjar vi ALLT.

En vanlig måndag. P har byggt ett glashus. K försett honom med stenar. Vi måste göra det vi måste.  Vem vet vad vi egentligen har för inflytande på varandra? Kanske för lättsamt.